Det läskigaste inlägget kanske!

Hallo!

Jag har länge velat göra något vid sidan av mitt riktiga jobb, vilket jag för övrigt tycker om men jag som kanske är en rastlös människa vill ha mer.

Jag älskar att skriva, jag skulle vilja göra något av det, ett mål i livet är att få skriva en egen bok, om jag kommer dit eller inte får tiden visa och se, men det finns med bland mina framtidsdrömmar.

Det är ändå lite med skräckblandad för tjusning jag har bestämt mej för att börja blogga lite, min förhoppning är ju givetvis att det skall en samling fina inlägg och samtidigt bli rolig och intressant läsning.

Den här bloggen kommer jag att nischa mest emot ett av mina allra största intressen, djur, och nu främst hund! Jag älskar nästan alla djur men för tillfället så ligger hundintresset högst upp på listan och har legat och pendlat på toppen sedan jag var i åtta - tio års åldern.

Hur startade det då?
hundar har varit i mitt liv sen jag föddes eftersom mina föräldrar alltid haft hund men det var nog runt åtta- tio år som jag upptäckte lite mer av hundvärlden.  

Det var då jag första gången fick ställa ut hund på utställning, jag fick hjälpa mammas uppfödare av pudlar att ställa en fin hane som hette Esso, i samband med detta hade den lokala brukshundsklubben uppvisning med Agility vilket fångade mitt intresse och efter att övertygat mamma så fick jag låna hennes ena hund och gå på lite prova på kurser för att sedan strata en nybörjar kurs, dock inte i klubben som höll uppvisningen för att jag var för oerfaren och ung men i en klubb i staden bredvid så , där var jag välkommen och med mej hade jag mammas lätt över viktiga mellan pudel Molly. 
Hon var väldigt speciell liten dam, hon var silverfärgad, lite för liten i storleken och låg precis till gränsen till dvärg, överviktig och envis som synden själv.
Jag kämpade säkert mer än dubbelt av vad många av de andra kursdeltagarna fick göra, då deras hundar tyckte aktiviteten var rolig medans min gjorde minsta möjliga ansträngning för att få belöning och slippa att bli varken ner smutsad, blöt eller vistats på någon höjd.

Jag kommer ihåg två tillfällen som starkast, det första är vid träning av det så kallade A-hindret.
Jag gjorde allt jag kunde med både instruktörers hjälp och andra för att få Molly att lyckas att bestiga detta monster till hinder, det gick åt måååånga köttbullar i detta projektet kan jag lova.
Jag klättrade upp på det där hindret och lockade uppifrån för att få henne att våga ta sig över, hon blev upplyft en liten bit och sedan fick gå ner själv den sista men inte, det var myr-steg men efter många kurser och träningar så fick jag över henne och vilken seger!! Nu äntligen kunde vi börja starta tävlingar! 

Nästa jätte straka minne av Molly var på en kursavslutning, det regnade ute och det hade byggts en liten tävlingsbana som vi alla skulle ta oss runt. Denna innehåll många tunnlar, vilket var en av favoriterna för Molly (som det är för många hundar J) . Men jag kom inte över så många hinder innan Molly sprang in i en av tunnlarna och gick till ena öppningen väntade på godis när hon fått sin bit vände hon om och ställde sig i den andra, hon gillade inte regn som sagt och detta blev resultatet av det. Jag lockade med allt jag kunde, var roligt, sprang åt andra hållet och allt jag kunde komma på men Molly kom inte ut ur sin tunnel mer, jag minns känslan när jag fick bära av hunden från planen och in under taket på hinderboden där alla andra stod och skrattade åt Sveriges mest envisa Agilityhund. Jag tror att det var här någonstans som mina föräldrar bestämde att jag skulle få köpa en egen hund så Molly kunde få återgå till det lite mer lugna livet hemma med promenader och mys vid tv som mer var av hennes livsåskådning. ;)

Efter det kom Vilma, en energirik Shetland Sheepdog, älskade Vilma, min stjärna, min alltid bästa vän min finaste tävlingskompis, hon va min bästis i 13 år från att jag var 11. J

Det var med henne jag lärde mej som mest med Agility, vi tävlade och tränade aktivt i många år, samlade pinnar och gick upp i klasser.

Den hunden lärde mej verkligen grunden för det jag kan idag, hon fick mej antagligen att älska hundar mer än jag gjorde innan. Jag har fortfarande henne som målbild hur jag vill att min nuvarande hund och mina framtida skall bli.

Idag har jag en labrador tik som heter Siri, och en tio smeknamn till ;)
Lilla Siri är snart 1 år och är från Stureby. Mamma är en gul super söt brukslabb och pappa är en fin jaktlabb med fina meriter!

Slänger in en bild på stamtavlan om någon skulle vara intresserad.

SE53135/2016 S Knyttet	SE30469/2011 S LPI Askrikes Snöboll	S22158/2006 S LPI NO JCH SE JCH Searover Kits Deal	S15389/2004 G NORD JCH Tasco Brimstone
			S14580/2002 S SE JCH Streamlight's Searover Kitty
		S38184/2006 S Askrikes Quality's Rise	S12115/2006 S Garrethall Askrikes Murrey
			S32157/2000 S Askrikes Quality
	SE35735/2012 G Goody-Goody's Winnipeg	SE54558/2010 S SE U(U)CH Raglan Jolson	S20080/2008 S SE U(U)CH Annual's Trendsetter
			S19675/2008 G SE U(U)CH Raglan Nickname
		S67904/2009 S Goody-Goody's For The Record	S43996/2008 G Perfect Partner At Goodygoodys
			S71097/2007 S Waifin's Hidden Agenda

Jag är så tacksam över att vi hittade den här lilla tjejen, fick kontakt med ägaren av tiken redan innan 

valparna var födda och sen fick vi jämna uppdateringar, och fick även komma på flera besök för att hälsa på, hela vägen tills leverans. Vilket är fanatiskt lyxigt med en uppfödare som engagerar sig så J 

Jag vet att Siri kommer figurera huvudroll på den här bloggen rätt ofta, hon gör sig i den rollen speciellt enligt henne själv.

Mer om henne i ett senare inlägg.

Ha det gott och tack för att ni fortsätter läsa!

// L 

Siri 11 veckor

Siri 9 månader