Ett nytt ord som tillkommit i min vokabulär sen jag köpte labrador är wiggla, försvenskning av wiggle så klart. Men jag har aldrig träffat på en hund som verkligen gör detta på ett så exceptionellt bra sätt som labben😂 Mina tidigare hundar har som alltid hoppat mera (tyvärr ;) ) och givetvis viftat på svansen då och allt. Men detta med att nästan gå av på mitten av allt wigglande är nytt, men jag älskar det! Det är ju det man längtar efter när man sitter på jobbet, eller är på väg hem efter träningen. Jag kan verkligen känna hur jag längtar efter att hämta hem hunden efter dagis för att umgås med henne resten av kvällen, är man lite av en galen hundmänniska då? 😉 Oavsett så struntar jag i vilket, hon gör mej verkligen genuint glad, det bästa lyckopiller man kan få och för mej är hon en kompis, en familjemedlem, ett hårigt barn, en träningspolare och inte bara en hund. ❤
🐾
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar