Detta hände efter att jag hade dammsugit och ställt undan dammsugaren i ett annat rum, kvar var den långa sladden ut ur rummet och genom en hel korridor. Jag använde då den här knappen på dammsugaren som snabbt drar in sladden. Det var bara det att det låg en stor papperskasse i korridoren som denna sladd fastnar i och drar med sig papper kassen genom hela korridoren. Det blir ett riktigt högt ljud och dessutom far kassen och sladden fram som ett stort monster. Siri stackaren var på väg in till mej, vilket jag inte såg, och befann sig då ungefär precis framför monstret när det drog igång. Gissa om hon blev rädd flög upp i luften, sprang för livet in i badrummet och hoppade över "monstret" och sprang sedan ut i hallen.
När jag kom ut tittade hon på mej och hon såg verkligen skrämd ut och var riktigt låg.
Jag valde att låtsas som inget hade hänt och ropade på henne lite bestämt i rösten att komma hit till mej, jag stod då bredvid "monstret". Hon kom med en väldigt låg profil fram till mej efter några sekunders tvekande, jag pekade på påsen och sa här nosa på den. Hon vågade sig fram, nosade, jag berömde henne. Sen tog jag upp påsen och gick därifrån och låtsades som det aldrig hade hänt.
Rätt eller fel, kan man fråga sej.
Jag har låtit påsen stå kvar i hallen hela veckan sen (Disney har nu flyttat in där, så vi väntar på en inflyttningsfest inbjudan vilken dag som helst nu😂...) och Siri reagerar inget negativt på den överhuvudtaget mer.
Jag är för "metoden" om man kan säga så att vi visar för hunden att det inte är farligt genom att inte bli rädda själv och inte förstärka deras rädsla genom att exempelvis tycka synd om och ge godis "för att dom ska bli glada" igen. När Siri blir osäker och rädd för något brukar jag mest låtsas som ingenting och bli ännu mer bestämd att dit ska vi gå, den ska vi nosa på, givetvis utan att vara elak mot henne. Men visa tydligt med kroppsspråket att det är inget speciellt och jag är minsann inte rädd. Jag tycker att det har fungerat bra eftersom hon vanligt vis inte är speciellt rädd av sig, men givetvis kan saker hända.
Tyvärr misslyckas jag lite ibland eftersom jag är dåligt på att dölja mina riktigt rädslor, som att jag lätt blir mörkrädd och då vill hon gärna backa upp mej. Vilket innebär att hon gärna morrar och gläfser åt saker på kvällarna ute ibland, detta beteende har hon väldigt sällan med Håkan så jag ser att det är mitt fel. Vi jobbar på det 😎
 |
| Blir från BPH- testet där vi fick jätte fina bedömningar, här i skänkelvikning 😂 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar