Vi skulle verkligen inte ha hunden i sängen...

Det var en  klar plan innan Siri flyttade hem till oss, vi hade bestämt vilka regler vi skulle ha och hur det skulle funka med det mesta. En sak som vi var överens om var att vi skulle inte ha Siri i sängen, hon är för stor och det blir mycket päls.

Vad som kan vara viktigt att tänka på innan man tar hem sin valp är ju vad man vill att hunden ska få göra och inte få göra, och då syftar jag inte på vad den gulliga lilla valpen ska få göra utan den vuxna hunden.
Det är ju just det, att hunden ser sig själv som den gulliga valpen resten av livet och har det en gång varit accepterad att agera eller vara på ett visst sätt eller plats så kommer hunden alltid tycka att det är okej. Den kan inte särskilja på att det bara är okej när jag är liten.

Jag funderade igenom hur jag ville att hunden skulle förhålla sig till vissa saker och en del av dem raserades direkt medans andra saker har jag jätte stor nytta av idag.

Det som inte klarades av att hållas hårt på var exempelvis hunden i sängen, ett bra alternativ kan ju vara att bädda till sig själv på golvet under den första tiden och sova med valpen på golvet så den känner sig trygg. Jag hade så låg säng så jag kunde ha min arm i hennes korg de första nätterna, och eftersom vi inte fick plats med en madrass så fick det går bra och det gick oftast bra.. Men hon vaknade och ylade mitt i nätterna och då hjälpte inget, oavsett om jag satt på golvet med henne eller inte.
Vi bor i lägenhet och det var ganska lyhört i den dåvarande lägenheten vilket gjorde att jag också tänkte på mina stackars grannar. Det är ju trots allt så att bor man nära andra människor behöver man kanske visa mer hänsyn när man har hund tänker jag och jag ville inte att grannars skulle tycka dåligt om Siri.
Här kunde jag säkert ha varit mer konsekvent men eftersom jag egentligen tycker det är mysigt med hund i sängen så lyfte jag upp henne och sen den natten har hon varit både tyst och sett sägen som sin egen. Vi andra två är bara hyresgäster i hennes palats…

En regel som vi håller stenhårt på än idag och som hon faktiskt sköter sig exemplariskt med är att inte springa fram och ta sin mat utan att hon får ett ”varsågod”- kommando. Det fungerar hur bra som helst och har i stort sett funkat sen första veckan. Det som har varit väldigt bra med denna regeln som jag fått igen mycket i vardagen är vid matlagning exempelvis, då händer det ju att man tappar ner mat på golvet och viss mat som är riktigt gott för oss är faktiskt riktigt farligt om man är hund. Labrador som Siri är så är hon ju oftast med ute i köket när det händer något i hopp om att det kanske blir ett smakprov. Men det hon lärt sig är att vad som än faller till golvet är det inte okej att äta något utan att man fått tillåtelse, detta beteende är egentligen inte jag aktivt lärt in utan det har kommit av att vi kört så mycket med matskålsregeln och hon vet att när hon ger fin ögonkontakt blir hon belönad och hon får ALLTID sin mat i samband med denna procedur, hon behöver aldrig känns sig stressad över att den försvinner eller har någon som helst konkurrens om den.